Gaan na inhoud

rungu

Vanuit Wiktionary, die vrye woordeboek.
Sonder kopulatief
Naamval Enkelvoud Meervoud
Nominatief   omurungu    omirungu  
Vokatief   murungu    mirungu  
Lokatief
(by)
  pomurungu    pomirungu  
Lokatief
(na...toe/vanaf/
volgens)
  komurungu    komirungu  
Lokatief
(binne-in)
  momurungu    momirungu  
Met ontkennende kopulatief
Nominatief           
Met besitskakels: rungu (possessief)
IPA: [ɔmuˈruŋgu], meervoud: [ɔmɪˈruŋgu]
Gesig