koninklik
Voorkoms
| Byvoeglike naamwoord | ||||
|---|---|---|---|---|
| Trap | Predikatief | Attributief | Partitief | |
| Stellend | koninklik | koninklike | koninkliks | |
| Vergrotend | koninkliker | koninklikers | ||
| Oortreffend | koninklikste | |||
- ko•nink•lik
- Wat betrekking op 'n koning of koningin het; aan of by hom/haar hoort; van hom/haar uitgaan.
- Sy gedra haar koninklik. Die koninklike juwele word sorgvuldig bewaar.
| Vertalings: koninklik | |||
|---|---|---|---|